Förlossningsberättelse
På natten den 31/12 så steg jag upp vid 03-tiden för ett toalettbesök. När jag stod och tvättade händerna så gick vattnet. Jag ropade på Thomas som flög upp, hade klätt på sig och packat det sista i väskan inom 14 sekunder. :) Jag ringde in till förlossningen som hälsade oss välkomna in vid 07. De timmarna spenderade jag i duschen samt på badrumsgolvet. Nu var det bra pirrigt! Jag var inte beräknad förens 15/1 och det stod högt upp på önskelistan att det inte skulle bli en sen decemberbebis. Även om jorden inte går under för det så är det mindre roligt att 'alltid vara sist'. :) Jag hade inga speciella värkar att tala om, utöver något som kan förklaras som kraftig mensvärk, utöver de krämporna jag haft halva graviditeten vill säga. Vi åkte in till BB men alla rum var fulla på avdelningen så vi fick placera oss i förlossningsrummet i väntan på att någon skulle checka ut. Vid 10:30 så fick vi komma upp till avdelningen för att försöka vila om det skulle sätta igång under dagen. Inget hände vi sov gott hela natten. Vid 12-tiden den 1/1 så smälldes dörren upp och in kom Sven. Nu var det dags för igångsättning! Oh my!
Sven gjorde den första undersökningen på mig sedan jag kom in - då de inte vill undersöka i onödan när vattnet redan har gått. Jag var då öppen 3 cm, något som underlättar inför igångsättningen. Jag fick komma ner till förlossningen där de kopplade upp mig på värkstimulerande dropp vid 13:30. Sedan gick det undan. Jag hade 3 värkar varje 10:e minut. Lustgasen blev min bästa vän genom värkarna. Vid ett tillfälle blev vi lite för mycket kompisar, att jag försvann från denna jord en stund. Det var sjukt obehagligt - men efter att ha fått bara syrgas i några andetag så hittade hjärnan tillbaka! :) Vid 16:15 så tyckte barnmorskan att min kropp behövde vila. Jag hade då bara öppnat mig ytterligare 1 cm på flera timmar trots droppet. Jag gick med på att ta EDA trots att jag försökte klara mig utan den. EDA var om ännu bättre än lustgasen. Lyckades till och med koppla av lite.
Jag fick vara uppe och gå lite, men det tryckte på så fruktansvärt att jag blev svimfärdig och mådde illa. Milio låg så långt ner och det var inte alls bekvämt. Fick istället sitta på en pilatesboll och rulla fram och tillbaka. Bättre, men trivdes ändå som bäst i sängen. Det var tyvärr bara att gilla läget om öppningsarbetet skulle sätta fart. Det gjorde det också! 18:20 var jag öppen 6 cm och sedan vid 19:50 var jag fullt öppen och tappen utplånad. Nu var det inte lång tid kvar! :)
20:00 fick jag börja krysta. Det gjorde såklart precis så ont som jag hade tänkt mig - men det var ändå så fruktasvärt häftigt. Hela min kropp fylldes med energi och jag låg bara och tänkte på att allt måste gå bra och att jag ville höra hans skrik! "20:37 framfödes en pojke i framstupa kronbjudning som skriker." står det i min förlossningsjournal. Det var det vackraste ljud jag hört. Så underbart! ♥
Efter att vi fått in den berömda fika-brickan så fick vi åka ner till BB-hotellet där vi spenderade 2 dagar med att mysa, vila, gråta och bara ligga och stirra på vårt mirakel. Amningen kom igång direkt och alla värden såg jättebra ut både hos mig och hos Milio. Så när han var 48 timmar gammal fick vi äntligen åka hem och börja vårt nya liv tillsammans. Även hemma har allt gått jättebra och vi svävar verkligen på moln just nu. Men visst är det en stor omställning - men de stunder då jag känner mig så trött att jag bara vill gråta, då tittar jag på honom och inser att tröttheten till trots så är jag oerhört lyckligt lottad som har honom i mitt liv. ♥
Milio Bastian Erik Nordström
150101
3750g & 49 cm
♥
150101
3750g & 49 cm
♥
Zelda - du ska bli storasyster
Såhär såg det ut när vi berättade för Zelda att hon ska bli storasyster. Hon blev en aningen chockad över hur detta kunde ske - hon är ju trots allt ett säkert preventivmedel eftersom hon blir sotis så fort vi bara sitter lite för nära varandra. :) Men när chocken lagt sig så var hon glad och lovade att ta sitt ansvar.
Det första uppdraget som blivande syster var att testa både babyskyddet samt babynestet. Båda fick godkänt, men babyskyddet var lite småläskigt. Dit skulle hon inte vilja hoppa upp igen om det inte vore nödvändigt. Babynestet däremot, det har vi fått gömma undan för att det ska få vara helt när bebisen väl ska använda det. :)
Sist men absolut inte minst - vagnkontroll. Det känns underbart att hela familjen är rörande överens - Brio Go Next 2014 är bäst i test. Vi försöker få Zelda att vänja sig vid alla nya ting som kommer in i vårt hem, så vi placerade hennes korg i varukorgen under vagnen - där låg hon i flera dagar innan vi packade ner vagnen igen. :) Jag tror att det kommer att gå jättebra för Zelda att vänja sig vid den nya familjemedlemen. Ni som har hund sedan tidigare som sitter inne på bra tips och råd hur första mötet smidigast ska gå till, får hemskt gärna dela med er av tips! :)
Ultraljudsbilder
Bild 1: VUL den 18/6 = V.10 (9+5)
Bild 2: KUB den 8/7 = V.13 (12+4)
Bild 3 & 4: RUL den 18/8 = V.19 (18+3)
Bild 2: KUB den 8/7 = V.13 (12+4)
Bild 3 & 4: RUL den 18/8 = V.19 (18+3)
Det första ultraljudet gjordes eftersom jag redan i vecka 10 hade fått en rätt rejäl kula. De ville alltså kolla om det bodde fler bebisar i magen - men det gjorde det inte. Det bodde bara en liten filur där inne som är väldigt likt spöket Laban! (bild 1)
Sedan valde vi att göra KUB. Där finns det mycket olika åsikter och tankar - för vår del så kändes det i alla fall rätt att göra det. Vi fick en sannolikhet på 1:20.000 - vilket är det bästa resultatet i skalan. Det kändes toppen! Bebisen passade även på att visa upp allt den kunde. Stå på huvudet, suga på tummen, sparka, vifta med händerna och som på bild nummer 2 - ligga med benen i kors. :) Hade kunnat ligga och stirra i flera timmar på den där skärmen om jag hade fått det. :)
Det sista ultraljudet är rutinultraljudet. Det var minst lika spännande, trots att vi fått kikat två gånger tidigare. Nu var bebisen större och såg mer ut som ett litet barn. :) Vi fick se så mycket av lillen. Vi blev visade hjärnan i detalj likaså hjärtat. Vi spanade även in näsan, alla tio fingrarna, alla tio tårna, båda ögonen och resten av kroppen. När pulsen hade lagt sig efter att fått höra att allt ser helt perfekt ut så frågade vi om det gick att se om det är en pojke eller en flicka. Det gjorde det. :)
Här har ni honom. Världens vackraste lilla Milio! :) ♥
Dagen då jag plussade
I år fick jag ett väldigt speciellt påskägg - det var nämligen under påskhelgen som vårt mirakel blev till. :) Jag kände av symtom direkt efter ägglossningen och började därför att anteckna dem i min kalender. Redan några dagar efter ägglossning sa jag till min kusin att jag är övertygad om att jag är gravid. Känslan var så stark och även symtomen. Detta var runt den 22:a April. Den 28:e April tog jag mitt första graviditetstest. Det visade negativt.
Jag kunde fortfarande inte släppa tanken och känslorna blev bara starkare och starkare. Jag testade igen den 30:e April. Även då var det negativt. Jag hade min BIM den 4:e Maj så jag vägrade ge mig. Den 2:a Maj så kom plusset. :) Det första jag gjorde var att ta upp telefonen och ringde till min kusin - som också redan var övertygad. Förmodligen berodde det på att jag började storböla hos henne någon vecka tidigare när jag egentligen bara försökte skratta. Haha.. Precis när jag la på luren så satte jag mig på badrumsgolvet och tittade på testet. Då kom min sambo hem och frågade varför jag sitter där. Jag räckte fram testet åt honom och log. "Vad betyder det där?" frågade han. "Det betyder att du ska bli pappa". :) ♥
Jag har en inneboende i min mage! :)
Hej bloggen! Det var nästan ett år sedan jag bloggade sist. Jag tappade lusten för ett tag, men har äntligen fått tillbaka den. :) Som ni kan se på bilden ovanför så händer det grejer i vår lilla familj. Den ska bli större! :) Har skapat en ny kategori där jag kommer samla mina inlägg som har med graviditeten att göra. Det är en helt ny värld som har öppnat sig - så otroligt spännande! :) Jag ska skriva ett ordentligt inlägg med lite bilder lite senare. Ville bara starta upp bloggen igen och se att den fungerar som den ska. Hoppas att ni har haft det underbart, ser fram emot att besöka era bloggar igen och se vad ni har haft för er. Puss så länge! ♥
