Ja, gud vad det var mycket jag skulle göra. Lära mig baka, sortera hela lägenheten, skaffa mig en hobby - blev det någon tid över skulle jag ta hand om mitt barn också. Det blir inte alltid som man hade tänkt sig. Men jag är fortfarande i livet - tror jag. Det kan i och för sig vara en lögn. Det här vakuumet jag har haft i huvudet i ungefär 4,5 månad nu sedan sonen föddes, det gör att det är svårt att urskilja på vad som hänt på riktigt eller om det hände i någon tv-serie som rullade i bakgrunden på TV:n igår. Men knåpat armband har jag minsann gjort. Den nya hobbyn jag talade om, så jag är inte bara fylld med skit. Ungen växer så det knakar, så uppenbarligen har jag lyckats där med. Fan, vad jag kan. Mjaaarå, som Morran hade sagt. 

Bilden på Milio är tagen av Patricia Thern som var här och fotade honom tillsammans med hans jämngamla kusin. Det var inte det lättaste att se till att två 4-månaders uppförde sig och hade fokus samtidigt. Jag stod bredvid, sjungandes i takt med iPaden, då blev det full fokus rätt mot det inträngande ljuset från balkongen. Perfekt! Babblarna - guds gåva till småbarnsföräldrar. ♥