I förrgår blev den här krabaten fem månader gammal. Jösses, vad tiden går snabbt. På ett sätt känns det som om han funnits i mitt liv så länge jag kan minnas, men på ett annat sätt så hinner jag knappt med i svängarna. Helt normalt I guess.. De senaste dagarna har både jag och Milio legat uppkurade i soffan med feber och en redig förkylning. Han har varit världens gosmonster de här dagarna. Inget annat än mammas famn duger. Men det är helt okej. (: ♥

Vi har upptäckt att Milio är en liten pojke med mycket känslor. Förutom att hans humör skiftar ungefär 108 gånger per minut, så blir han oerhört påverkad av musik. Igårkväll när han hade svårt att somna tänkte jag prova något nytt, så jag letade fram några låtar spelandes på fiol. Reaktionen var inte riktigt den jag hade väntat mig. Hans ögon tårfylldes och putläppen kom fram, sedan började han snyfta. Inte något hysteriskt gråt utan ett lyssnande, empatiskt, inkännande gråt. Så fruktansvärt gulligt. Det hjälpte dock inte till under nattritualen så vi fick leta vidare. Jag var självklart tvungen att prova fiolmusiken idag med och passade även på att filma hans reaktion. Jag ska försöka ladda upp den någonstans så att jag kan visa den här! (: 

Nu hör jag hur det skriks från sovrummet. Jag antar att det är mina mjölkpaket som behövs. Under morgondagen tänkte jag försöka få upp en tävling i bloggen. Det blir premiär i form av en tävling för dem med barn! (: Så håll utkik här inne under morgondagen! Må så gott till dess!