Livets stege

Bild lånad från google. Bildkällan finner ni här.
 
En stege. Livets stege. Den står lutad mot väggen och du ser lyckan skimra från toppen. Du klättrar upp ett steg närmare toppen för varje dag som går. Stegen kan tyckas vara oändlig, men du ser att strålarna blir starkare och starkare för varje kliv du tar. Du är halvvägs. Livet känns hoppfullt. Allt det jobbiga som har varit finns där nere. Du är medveten om det, men ser ingen anledning till att titta ner, du lider av höjdskräck. Istället samlar du krafter för att komma högre upp.
 
Du lyckas, Du är stark. Du stannar några dagar på den nuvarande nivån - den känns mjuk och bekväm. Här kan du inte sitta! Upp med dig. Du fortsätter din resa mot strålarna och lyckan, Du får energi, det är vindpustarna från de lägre nivåerna som hjälper dig framåt, det vet du utan att behöva se efter. Du har några få steg kvar - det börjar pirra i magen. Är det såhär det känns att våga vara lycklig? Du gillar det.
 
Du tar ett djupt andetag och drar dig upp några steg högre. Nu är det bara ett steg kvar till toppen. Du känner värmen. Då händer det. Stegen börjar skaka. Du håller dig fast, skriker och vägrar släppa taget. Det är omöjligt. En enorm hand kommer ner från den skimrande lyckan och ger dig en örfil. Du hör en röst som säger; . Det här är inte ditt öde. Ner med dig. Du ska kravla i gyttjan. Ljuset är till för någon annan. Du faller.
 
Du vaknar upp utav att gyttjan sakta drar dig ner mot mörkret. Du har två val. Börja klättra eller drunkna. Det senare alternativet känns lättast. Du håller andan och låter naturen ha sin gång. Kroppen är täckt av gyttja, du känner dig tung, Du börjar få panik. Du hör rösten som säger att det ljusa inte är ditt öde. Men vad fan vet rösten? Ditt öde kan väl ändå inte vara det här? Tung och kladdig? Du blir förbannad. Rösten ska banne mig få se! Du börjar simma. Gyttjan förvandlas efter några simtag till vatten.  Du har bestämt dig för att ta kontrollen över ditt eget öde. Sedan går det snabbt. Du är uppe på det nedersta trappsteget men behöver andas ut innan du kan börja klättra igen. Mot toppen. Förbi rösten. Denna gång ska du hålla i dig ännu hårdare. Du är starkare nu än vad du var förra gången du började klättra. Fallet lånade styrkan men betalade tillbaka den med ränta. Du har lärt dig något. Ingen ska säga åt dig att du inte får vara lycklig eller att strålarna inte är till för dig. Du skakar  av dig den sista gyttjan från fötterna och lägger upp en plan för att lyckas bättre med klättringen denna gång. Inga livlinor - bara du.

Ptss.. Glöm inte bort att anmäla er till månadens blogg här!

Kommentarer
malin

åh, gillar inlägget!! <3

2013-10-26 @ 12:00:15 | http://malintorstensson.blogg.se
Anonym

Du skriver så himlans bra!!

2013-10-27 @ 13:18:36
aschmanda

Så fint skrivet :)

SvDet behöver man alltid :)
Jo de är.bra hur är det själv?:)

2013-10-28 @ 01:16:43 | http://aschmandas.se/
aschmanda

<3

2013-11-01 @ 00:28:36 | http://aschmandas.se/
nina

Väldigt vackert skrivet, vad fick dig att skriva denna text? :)

2013-11-04 @ 18:45:11 | http://www.skraplottonline.com/
saharii

Finaste sandra oj vad fint skrivet.. Du kan det dära med att skriva. Meningsfullt och så vackert.. Saknar dig din Vän från NORR..

2013-11-04 @ 20:49:53
sandra emo - världens största emo blogg

fantastiskt

2013-11-11 @ 13:44:47 | http://ilovetocutmyself.blogg.se
elin

åh, gud vad bra och fint skrivit!

2013-11-11 @ 20:17:14 | http://sssmiley.se
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback